Nu är vi Jerusalem igen. I bakgrunden hörs ett böneutrop från moskéen i närheten av vårt hotell.
Igår var det var sista dag i Ramallah. Vi skulle hålla workshop för palestinska bibliotekarier om Stockholms Stadsbibliotek och hur vi jobbar och hur man kan jobba med sociala medier, bland annat igenom Kista Idea Lab. Seminariet ägde rum mitt i centrala Ramallah på Tamers gamla kontor som numera är bibliotek och samlingsplats för en av Tamers ungdomsgrupper. Vi fick många frågor om vårt arbete eftersom de sa att det var ovanligt med en föreläsning av bibliotekarier, oftast var det författare och representanter för organisationer som besökte. De frågade och vi berättade om alla olika sätt som vi jobbar gentemot skolan/elever/lärare. Det mesta gjorde de också på ett eller annat sätt men inte så organiserat som vi. Aidnan Chambers var också ett nytt namn även om de har liknande boksamtal. Bibliotekarierna var från olika ställen på Västbanken och Jerusalem, från Tamers bibliotek, palestinska Kulturdepartementet, Unesco och Palestinan Women's Research & Documentation center. Eftersom många var ovana vid bloggar och sociala medier (förutom Facebook verkade det som) så blev det väldigt mycket ny information för dem. Men vi hoppas i alla fall att vi sått ett litet frö hos några av dem. Vi visade såklart även biblioteket.se och berättade om den som en integrerad katalog och webbplats där även användare kan delta och också Internationella bibliotekets sida som även finns på arabiska. Efter seminariet åt vi lunch, det blev arbisk pizza. Ett slags bröd med olika kryddor eller vit ost.
Efter lunchen så förflyttade vi oss till Tamers nya kontor i gamla delen av Ramallah för att träffa ungdomsgruppen Yaraat.
De har en egen tidning som ges ut varannan månad på arabiska. Tidningen är en bilaga i dagstidningen, Al-Ayyam, och trycks i 4000 upplagor. 500-1000 extraupplagor trycks sedan även enskilt som kan delas ut till intresserade läsare. Yaraat finns både i Gaza och på Västbanken. De samarbetar ungdomsgruppen Serbs (som vi träffade första dan) som gör bilder och illustrationer till tidningen. Skriften innhåller noveller och poesi skrivna av ungdomar på Västbanken och Gaza. Tidningen är väldigt populär t.om. den främsta palestinska poeten Mahmoud Darwish gillade den. Ungdomarna som skriver får god publicitet. Maan Samara, som nu är våran vän, var med att starta tidningen. Han liksom de andra i den första gruppen är alla etablerade författare, skribenter. Skriften grundades 1996 och var först bara en del av en sida i Al-Ayyam, sedan blev det en hel sida för att nu vara en bilaga i tidningen. Yarat anordnar även workshops och sommarläger. Många nu verksamma författare började i Yarats ungdomsgrupp vilket säger en hel del om vilken genomslagskraft Tamers arbete har.
Efter tog vi oss en lokal Taybeh-öl och vattenpipa på en krog i närheten, tillsammans med Ruba från Tamer och Anna Björkman från Anna Lindh Foundation som var på tillfälligt besök i Ramallah för att jobba på ett projekt ihop med Tamer (det är faktiskt en hel del svenskar här nere). Maan kom senare och gjorde oss sällskap.
Sedan bar det iväg igen på ett författarprogram på Ramallah största bokhandel. Den amerikanska barn- och ungdomsförfattaren Elsa Marston var på besök. Hon har specialicerat sig på att skriva berättelser om barn och ungdomars liv och vardag i mellanöstern. Hon vill skapa en annan bild av arbvärlden än den som vi ser på film och tv. Elsa vill visa att de flesta barn och ungdomar i mellanöstern har precis samma problem och liv som i västvärlden. Hon har bland annat skivit en ungdomsbok som heter "Santa Claus Baghdad" som handlar om tre olika arbiska ungdomars liv, bland annat en i Palestina.
Elsa hade gjort en sammanställning av barn- och ungdomsböcker om Palestina utgivna i USA. Utifrån detta gav hon en uppfattning om hur bilden sett ut av Palestiner. Hon presenterade det i form av fem olika kategorier som även verkade vara kronologiska till viss del.
1) Den första kategorin utgörs av böcker som säger att det fanns inga Palestinier. Palestina var ett land utan folk. Hit hörde en bilderbok, faktiskt skriven av en vän till Elsa som hon sökt diskussion med, om hur israelerna planterat träd där det innan enligt boken inte hade funnits några träd.
2) Den andra kategorin avhandlade böcker som hade ett försoningstema. Som till exempel en bok från 70-talet om hur en Kibbutz kommer väl överrens med den närliggande arabiska byn. Här ingår också böcker som berättar om hur judarna som var mer civilserade har lyft till araberna till en högre nivå.
3) Den tredje kategorin utgörs av böcker som beskriver den verkliga situationen. Elsa berättar om en bok kallad My Friend - My Enemy, som tyvärr sedan länge är slut på förlaget. Den handlar om en ung man som överlever nazisternas koncentrationsläger, kommer till Israel och vill bara leva ett liv i fred och jobba med jorbruk, några andra vill dock kasta landet in i krig, och den unga mannen råkar bli vittne till en israelisk massaker på palestinier, samtidigt har han blivit vän med en palestiner. En annan bok Elsa rekomenderar men som också var slut på förlag var Mahmouds story av Iris Noble, som baseras på en riktig historia om en palestinsk pojke från medelklassfamilj och vad som händer med honom vid delningen av landet 1948.
4) Den fjärde kategorin är ganska nypublicerade böcker. De kom efter 1990-talet och den första Intifadan, Oslo-avtalet, när världen hade börjat förstå att situationen inte var så bra. Elsa nämnde en bok, Cities secrets nånting, samt Samir and Jonathan, A stone in my hand en bilderbok om en tjej i Gaza, en bilderbok kallad Snow in Jerusalem och hur en palestinsk och en israelisk pojke matar samma hemlösa katt utan att veta om det och hur det går när katten får kattungar.
Även A little piece of ground av Elisabeth Laird, en historie sedd från en pojkes perspektiv om hur han ser de israeliska soldaterna. Det blev en debatt när boken kom och därför dröjde det ett tag innan den publicerades i USA. Författarens svar på att hon inte skulle ha tagit med det israeliska perspektivet är att hon skrivit från pojkens synvinkel. I England tog dock alla boken i försvar. Boken har nu blivit översatt till arabiska och vi fick med oss exemplar till biblioteket.
5) Sista kategorin är böcker som tar ställning för palestinierna, eller speglar deras liv och historia. Flera förläggare känner sig nu tillräckligt säkra för att publicera sådana böcker. The Shepherds grandaughter som Renad faktiskt lånade ut till oss och Linda började läsa, är en modern historia om en liten flicka som vill ta efter sin farfar och bli fårherde och som stöter på problem i de israeliska bosättningarn men får oväntad hjälp genom en oväntad vänskap.
De andra böckerna är Elsa Marston.
Efter detta uppstod en diskussion om lite allt möjligt. Olivträden togs upp som en viktig symbol för palestinierna. Då menade nån att vi måste inse att vattenfrågan är viktigare, snart har vi inget vatten här, att israelerna reglerar det så, vi måste sluta vara sentimentala och tänka praktiskt. Först vatten sen olivträd.
En deltagare menade att palestinierna är utrotningshotade som levande i ett eget land, hon jämförde med indianerna och aboriginerna. Då gjorde Elsa en reflektion att det kanske är därför som USA och andra stater nånstans accepterar det som sker, för att de en gång gjort samma sak de själva. Elsa jämförde här att nybyggarna/amerikanerna dödat 60 000000 bufflar och det var en av huvudskälen till att indianerna, genom att deras försörjning dog, själva dog ut - Elsa jämförde detta med skövlandet av olivträden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar