Gamla Nablus och olivoljeplock

Idag åkte vi längs slingriga vägar genom berg och dalar med olivlundar till Nablus.
Som tur var hade vi åksjukepiller i form av tuggummin som vi tuggade glatt på.
Nasrin, Tamers Field Cordinator i Nablus, kom med sin man Malik och hade förberett ett superprogram för oss. Tamer använder sig av Field Cordinators för att utföra arbete på de bibliotek som ingår i deras nätverk. Nasrin distribuerar böcker från Tamer, tyckte hon sa två tusen i år. I Nablusområdet ingår tio bibliotek. I sitt jobb genomför hon också Tamers kampanjer som t ex Donate a book-kampanjen som de har den 15 november varje år. Då knackar barn från biblioteken dörr och ber folk att ge en bok. Det kan vara vilken bok som helst. Böckerna samlas sedan in och ges dit de behövs. I år ingår även i kampanjen att du kan donera en historia om Jerusalem eftersom Jerusalem är temat för deras kulturkampanj. Nasrin håller i utbildningar för bibliotekarierna i området, det kan vara i drama, att göra olika pyssel som handdockor till exempel, eller kunskapsorganisering som att använda Dewey-klassificering.
Först tittade vi på stadsbiblioteket i Nablus, det hade 80 000 böcker och några specialavdelningar som t ex en Amnesty avdelning med deras rapporter, en avdelning där en palestinsk författare Padri Tuqan donerat sin boksamling och en avdelning där fångar som släppts ur det israeliska fängelset donerat sina böcker.
Biblioteket innehöll också förutom den vanliga littoneraturen dokument från kommunfullmäktige.
De var 40 (!) anställda totalt, biblioteket var finansierat genom kommunala medel. Ungefär 30 besökare kom en vanlig dag och då var det mest studenter som behövde hjälp med sina uppsatser. Förutom den kategorin kom även mammor som var hemma med barn och äldre farbröder. De dagar som folk var lediga kunde det vara riktigt crowded. Biblioteket hade öppet 8-15, innan den andra intifadan hade de öppet även kvällstid men eftersom folk då slutade komma stängde de, nu funderar de på att öppna mer igen. Låntagarna hade inplastade lånekort med ett eget nummer, det kostade 20 kronor per år för barn och studenter och någon tia mer kanske för vuxna. De kunde ha tre böcker hemma samtidigt, för barn två och i två veckor. De kände till automatiserade utlåningssystem och det var uppe till diskussion men inget bestämt än, på Universitetsbiblioteket i Nablus hade de dock det redan. Med 40 anställda på 30 besökare verkar det kanske ändå vettigare med manuell betjäning. Utanför biblioteket fanns en jättefin trädgård där de gjorde olika arrangemang, som uppläsningar, litteraturdiskussioner och konstfestivaler.
Efter biblioteket gick vi en tur i gamla stan i Nablus, den var jättegammal, hur gammal visste de inte, Sa'lladin hade i alla fall grundat en moské där vars husgrund fortfarande fanns kvar. Här såldes vagnar med färsk frukt och grönt av alla de slag. Vi köpte kanske Palestinas bästa kaffe på ett ställe där de malde bönorna direkt. Det fanns ett gammalt turkiskt hamam och bagerier med jättegoda kakor. Vad vi kunde se var vi de enda västerlänningarna där.
Mitt i gamla stan hade israelerna bombat en 400 år gammal olivtvålsfabrik, 2002. Nu var det bara ett stort hål där husgrunden stått.
Därefter åkte vi hem till Nasrins fasters hus i Nasrins hemby Sebastia. På vägen dit i vår illgröna mercedes från 1968 (?) stoppade militären oss vid en checkpoint innan byn och undrade vad vi gjorde tillsammans med palestinier. De lät oss passera.
Fastern bjöd på traditionell mat mskhan, det var jättestora typ pitabröd som hon bakat i vedugn, lagda på varandra i flera lager. På brödet hade hon hemgjord olivolja, lök och rostade mandlar i bitar och grillad kyckling i bitar. Till det en sallad och hemmagjord yougurt på fårmjölk. Mmmmm
Innan vi gav oss iväg därifrån fick vi en visning i trädgården och den lilla olivlunden bakom huset.
Vi tog vår merca som man måste smälla igen dörrarna hårt på och fortsatte vidare till byn Sebastia för att kolla på biblioteket. De hade mycket barnlitteratur och visade en uppsjö saker barnen gjort i olika material såsom pennställ, handdockor, målningar etc. Just nu hade de ett tema med barnen att göra biblioteket vackert och barnen hade i detta målat olika motiv vid ingången.
Sebastia är en gammal romersk stad, de romerska ruinerna löper runtom hela byn. En väg har romerska koloner på båda sidor hela vägen och vid slutet av väggen stora murar där stadsportarna förut satt. Vi stannade till vid den nästan intakta amfiteatern. Utsikten över bergen och dalarna därifrån var magnifik, inga bosättningar fanns på bergstopparna för ovanlighetens skull. En gammal förbannelse från historisk tid då många judar dödades där gjorde att de inte vill bo i den dalen.
Luften kändes som balsam och från alla håll i dalen kom minaretutroparnas röster då det var middagsbön. Det kändes lite förtrollat och som att man gärna stannat kvar.
Nasrin och Malik frågade om vi ville vara med och skörda oliver(!) Vilket vi också gjorde. De la ut stora presenningar under träden och skakade dem, slog med pinnar och plockade för hand. Kristofer gick upp på en stege för att plocka och då retades Nasrin med honom och de kastade oliver på varandra. Samtidigt som de plockade oliver gallrade de träden, sågade bort sticklingar till kvistar så att de skulle få tillräcklig med näring. De torra kvistarna använde de sedan som eld för att göra en brasa och koka te som vi drack med mycket socker i små glasmuggar. Det var en riktigt gammal kvinna där, med en palestinasjal om huvudet som skämtade och skojgrälade på männen. De sa att hennes man dött alldeles för tidigt, det var därför hon var så där, och så fortsatte de att gnabbas.
De håller på med olivskörden under en månad från 15 oktober till 15 november och från tidiga morgonen till solnedgången. De som kan deltar, eller ibland tar ledigt från jobb. Familjen har sina träd tillsammans. Nasrins faster hade 15 träd och de gav tre stoora dunkar med olivolja.
Vi kollade på ett träd när vi var vid den romerska stadsporten som de sa var från romartiden och olivträden är ofta hundratals år eller ibland tusentals år gamla. Att skövla de som de israeliska soldaterna ibland gör får stora konsekvenser.
Vi fortsatte till olivpressen där de gör olivoljan. Det var som en liten fabrikslokal och de visade oss runt i alla steg i processen från rengöring till separering och så fick vi smaka på den otroligt mjuka, fylliga, fantastiska olivoljan.
Därefter slutade dagen med Nasrin och Malik. Vi överlämnade en tygkasse med Stockholms stadsbiblioteks grejer i och lite pennor och sånt att distribueras till biblioteken i området.
Vi for hem med åksjuketugummi längs slingriga vägar. En annan Nasrin som jobbar på Tamers kontor i Ramallah hade bjudit hem oss på middag. Även Nivin och Adeline som följt med oss hela dagen som guide deltog, plus en massa familj. Det var supertrevligt också väldigt avslappnat, mycket skratt, en hel del Tamersnack och den andra mest kända palestinska maträtten, också ris med kyckling och mandel, fyllda auberigine och zucchini. Till efterrätt hade Nasrin gjort den speciella Nabluskakan, som vi inte hunnit äta innan under dagen. Plus en Ramadankaka som de sparat i frysen och nu friterade till oss.
Därefter rullade vi hem till hotellet och passade på att ta ett kort på våra gravidmagar när vi kom upp på rummet.
Nu har Kristofer skypat med sin flickvän och jag har tagit en Gin och Tonic med en massa mötesdeltagare från nån konferens nere i matsalen.
Over and out.